Har nu tagit mig hem efter nåra dar på ortopeden Måste nog säga att detta har varit det värsta jag varit med om, vilket smärtstillande de än försökte ge i början var som sockerpiller. Fick ketogan spruta på akuten som de lika gärna kunde ha struntat i för den hjälpte inte alls. Blev en utmaning att klara av magnetröntgen eftersom jag har kunnat ligga på rygg på ca en vecka.

Tack Sandra som kom i lördagsmorse och fick klä på mig, kunde inte själv ta ett endaste steg. Fick krypa försiktigt fram till toan. Blev ju ändå premiärtur med ambulans för mig, det är tur att de finns.

Diagnosen blev i allafall diskbråck, så åkte hem med extremt starka mediciner.

På lasarettet kallade de mig för Pippi Långstrump för att jag låg med huvudet i fotändan. Har legat med fötterna i golvet på sidan åt höger i en vecka nu o det börjar kännas den höften nu. Svårt att hitta ställningar som man kunde slappna av lite i.

Inte nog med elände ringde E på lördags morgon att Bosse var skadad och halt. Tur man har bra stallkamrater som sköter om det ändå. Är så tacksam. Får försöka lista ut vad man kan hitta på som tack för hjälpen. Vilket blir svårt för det har varit ovärderlig hjälp.

Hoppas man får sova i natt, tror att tanten som låg brevid mig svalt ett helt sågverk. Sov i dagrummet på soffan i natt, tur hon kom igår så det bara blev en natt. Tror inte jag hört en dam snarka så in i h-e, ärligt alltså.

Får se om man kan ta sig en tur till stallet i morn o kolla läget, får ju inte mocka eller något annat tungt men man saknar dom ju.